retrofilm

Frank Miller, en av världens bästa serieförfattare. Genom åren har han skrivit och ritat serieromaner som 300 och Sin City. Nu skulle han prova på något nytt, att regissera en film. Eller okej det är inte helt nytt, han hjälpt till på regisidan när Sin CIty skulle filmatiseras. Nu skulle han ta åt sig uppdraget att filmatisera en serietidning han själv inte har skrivit, Will Eisners klassiska serie The Spirit.

Filmen handlar precis som i serierna om en polis spelade av Gabriel Macht som blir skjuten tills döds men återupplivas på ett mystisk sätt. Eftersom ingen kula kan döda honom så bestämmer han sig för att bli The Spirit, en hjälte som hoppar mellan stans hustak om nätterna i sin strid mot skurkar och banditer, även kvinnor för om det är något The Spirit är förutom hjälte så är det kvinnokarl. Det finns egentligen bara en som kan ge honom en riktig match och det är hans nemesis Octopus(Samuel L. Jackson), även han är odödlig. I det här äventyret så försöker Octopus få tag på en urna vars innehåll kommer att ge honom en sån makt att hela världen står på spel vise vesa ni vet. Problem uppstår dock när än gammal flamma till Spirit(Eva Mendes) som är ute efter en annan skatt råkar sno denna. Spirit på sin eviga jakt efter Octopus blir indragen i en strid som inte liknar någon annan.

Okej! Det första jag kan säga är att jag läste en del recensioner när den här filmen släpptes och dom har inte varit så värst bra. Filmen har kallats för en kalkon flera gånger om. Men jag struntade i det och försökte istället bilda min egna åsikt och njuta av den visuella orgien denna filmen ändå verkade vara. Och vad kan jag säga efter att ha sett filmen? Kritikerna hade rätt. Filmen är saknar total logik, visst det är en serietidningsfilm men när Octopus drar upp två kulsprutor stora som raketgevär ur sina fickor efter att han har tömt dom på ett stort antal pistoler så kan jag bara sucka och känna att det bara blir för mycket. Allting går till en överdrift. Samuel L. Jackson i en nazistuniform, var fick dom det ifrån? Var det ens nödvändigt? Fanns det någon baktanke? Nej det är bara en av alla korkade och ologiska scener man har slängt in i den här filmen.

Denna film är för mycket av allt, all action har skruvats upp till max så att det blir absurt. Kulorna viner hit och dit så att man nästan undrar ifall man befinner sig mitt i en krigsfilm? Men nej det är bara Octopus som är lite skjutglad av sig. Men Ifall jag nu skall vara ärlig så är det inte action non-stop i den här filmen rakt igenom. Ibland så skruvar Miller ner på tempot och försöker skapa lite klassisk noir. Men det blir för långdraget, segt och slutar som väldigt platta scener.

Sen när det kommer till det visuella som skulle bli filmen höjdpunkt så visar det sig att man verkligen har slarvat till det. Man ville helt enkelt för mycket med det och ibland så lyckas man med några riktiga häftiga scener, det finns även några vackra. Men ofta blir det för mycket stapplat på varandra vilket är likamed förvirrande eller så blir det raka motsatsen, väldigt avskalat och tråkigt.

Jag måste säga att jag är djupt besviken på Samuel L. Jackson, trodde att om allt annat skulle misslyckas så skulle han bli filmens behållning. Men här pratar vi om överspel efter regelboken. Visst Octopus är galen, det förstår man ju. Men Jackson spelar över så mycket att Octopus framstår som en parodi på sig själv, hans förskräckliga garderob gör knappast saken bättre. Gabriel Macht som The Spirit då? Stelt och tråkigt vilket är raka motsatsen mot vad Spirit ska vara. Så fort det kommer en känslofylld scen så faller Macht platt. Det är damerna som blir filmens behållning helt enkelt, även dom gjorde inget toppen jobb när det gäller skådespelandet men det finns en hel del väldigt sexiga scener som egentligen är hemskt onödiga men som kille är det svårt att inte spärra upp ögonen lite extra noga ...

Nej Frank Miller, jag kan se att du har försökte att skapa något extraordinärt inom film. Men det blir tyvärr ett misslyckat försök. För mycket trevande mellan visuell berg- och dalbana, överdriven action och seg noir gör den här filmen till just den flopp den har kallats. Skådespelarna ligger verkligen på minussidan och ifall det är för att du är dåliga på regissera skådisar eller för att dom alla bara var ute efter ett lätt sätt att roffa åt sig en pengacheck vet jag inte. Skrämmande att se är det iallafall. Och själva storyn är så bisarr och sjuk att det nästan blir skrattretande. Nej jag är ledsen men den här filmen passar inte ens för den som bara vill stänga av hjärnan och bli underhållen. Jag försökte när finalen närmade sig men kunde inte sluta irritera mig på den. Så snälla, vad ni än gör, undvik den här filmen. Trams rakt igenom!