retrofilm

Clintans sista roll? Det sägs så ... Det har varit en hel del regisserande på senaste tiden(inget dåligt med det) och väldigt lite skådespelande så när han nu gör sin sista roll så ger han oss precis vad vi vill, den gode, den onde och den hårde Clint Eastwood vi alla känner till.

Men iallafall, filmen heter Gran Torino och är även regisserad av Clintan själv. Den berättar historien om Walt Kowalski. En veteran från Koreakriget med många livserfarenheter som börjar närma sitt utgångsdatum. Frun har dött och hans otacksamma svin till barn försöker flytta honom till ett ålderdomshem. Walt själv trivs bra på sin egna veranda med en öl i handen enda tills han får nya grannar, koreanska grannar. Att påstå att Walt är något av en rasist är inte helt fel och hans relation med dom nya grannarna blir en bättre när grannpojken Thao, tvingad av några gängmedlemmar, försöker sno hans bil, en Ford Gran Torino -72. När gängmedlemmarna återvänder för att terrorisera grannarna tar Walt tag i saken med egna händer ... och bössan, vilket gör honom till kvarterets nya hjälte. Han tar även på sig uppdraget att göra Thao till en riktig man.

Den här filmen imponerar på många sätt, den behandlar ämnen som rasism och kriminella gäng men visar även på humor under vissa stunder. När det handlar om rasism så visas den här från två vinklar. Inte bara Walts avsky för koreanerna utan även deras för Walt "The White man". Racister förknippas ofta med vita människor men är något som såklart finns överallt vilket man visar på här.

Clintan gör allt rätt som Walt, det är hårdingen vi alla inte kan sluta älska. Han levererar repliker som "Get of my lawn" iskallt med bössan i högsta hugg och man sitter bara och njuter av att få se den gamla hederliga Clintan i toppform. När det gäller dom andra skådespelarna så kan dom knappast svara för en lika bra prestation som Eastwoods. Många är okända och framstår som osäkra framför kameran. Filmen hänger på Clintans svaga axlar och han lyfter den hela vägen.

Gran Torino är en vacker historia. En åldrad Dirty Harry som öppnar upp sig och vågar ta del av en kultur han har undviktigt och avskytt under hela sitt liv är fascinerande att se. Att dom andra skådespelarna inte kan nå upp till Clintans klass spelar egentligen ingen roll, det här är hans film rakt igenom. En av 2008s bästa filmer och det blir att se om snart igen.